Rapporten visar ett återkommande bekymmer i kommunikationsbranschen. En skev självbild och en otydlig yrkesroll.
Låt mig börja med självbilden och ge en liten inblick bakom kulisserna. Min egen erfarenhet från olika kommunikationsavdelningar är att det ibland känns som att delar avkommunikatörskåren och övriga verksamheter befinner sig i parallella universum. Omvärlden förstår inte vad strategisk kommunikation är, anser kommunikatörerna. Från andra hålletlåter det ofta, något tillspetsat: det är väl bara att berätta hur det är, skriva om det och göra lite filmer när ni ändå är igång.
I ledningsgruppen ses kommunikatörer emellanåt som ett nödvändigt ont. Ett alibi. När det kärvar i förtroende och bilden av verksamheten är under attack pekas det påkommunikationschefen, som får ta hela ansvaret för åtgärder, samtidigt som alla runt bordet plötsligt blir experter på kommunikation.
Det händer sällan när det gäller HR, ekonomi, juridik eller säkerhet.
När kommunikationsavdelningar dessutom återkommande av olika skäl attackeras av politiker, journalister och förståsigpåare i största allmänhet växer bilden av en bransch som mest är ivägen. En tärande del alltså. Helt fel, anser jag.
Samtidigt finns det skäl att vara självkritisk. Branschen har en tendens att bli för förtjust i sina egna modeller, sitt språk och sina processer. Det gör inte alltid saken enklare för den som stårutanför.
Så tillbaka till rapporten.
Rapportens första del pekar, helt enligt min tes, på ett ganska tydligt självförtroende i organisationernas kommunikationsarbete. De uppfattar sig som öppna, tydliga och förhållandevis välrustade. Siffran 8,6 av 10 i upplevd transparens är hög. Den säger att många organisationer själva tycker att de gör jobbet: de informerar, förklarar, svarar och försöker vara tillgängliga.
Samtidigt skaver helhetsbilden. Förtroendet för kommunikationsbranschen ligger betydligt lägre, på 5,1 av 10. Det antyder att organisationernas egen upplevelse inte fullt ut delas avandra, vilket inte är särskilt förvånande med tanke på det jag beskrivit inledningsvis.
Att tre av tio organisationer dessutom har hanterat en kommunikationskris det senaste året visar att krishantering är avgörande för förtroendet, både internt och externt. Min uppfattningär att de flesta organisationer inte är riggade för en omfattande kris. Det är ofta då skillnaden mellan upplevd öppenhet och faktisk tillit blir synlig. I lugna perioder kan organisationerbeskriva sig som transparenta och också vara det. Under press märks det snabbt om öppenheten håller även när frågorna blir obekväma.
Slutligen tror jag att skillnaden mellan självbilden och andras uppfattning ytterligare kompliceras av att yrket kommunikatör rymmer en mängd olika uppdrag och inriktningar. Det gördet svårt att tala med en gemensam röst, och ännu svårare att försvara den.
Fyra konkreta medskick:
För det första: dela tydligare upp kommunikationsyrket i undergrupper. En presschef, en internkommunikatör, en varumärkesstrateg, en sociala medier-specialist och en kriskommunikatör arbetar inte med samma sak, även om alla råkar kallas kommunikatörer. Branschen behöver bli bättre på att förklara skillnaderna. Annars fortsätter kritiken att träffaallt och alla samtidigt.
För det andra: jämka kommunikationsteorierna med andras uppfattning av behov och verklighet. Kommunikatörer behöver kunna sina modeller, men också förståhur verksamheten ser på problemet. Ibland behövs en strategi. Ibland behövs tre raka meningar till medarbetarna före lunch. Den som inte förstår skillnaden tappar snabbt förtroendeinternt.
För det tredje: bygg upp ett bättre självförtroende genom att svara när slentrianmässig kritik sprids. Kommunikationsbranschen måste tåla granskning. Men den ska inte stillatigande acceptera bilden av sig själv som pynt, overhead eller “någon som gör lite inlägg”. När kritiken är felaktig bör den bemötas sakligt, snabbt. Annars får andra fortsättadefiniera yrket.
Slutligen: Det viktigaste att tänka på före, under efter en kris är alltid förberedelser, omvärldsbevakning och uppföljning som hänger samman.
Krishantering måste finnas som en naturlig del av kulturen och ständigt uppdateras och uppmuntras att prata om. En pärm med krisplaner i en bokhylla kommer att ha liten betydelse om medarbetare och andrainte i det närmaste intuitivt sätt agerar före, under och efter.
Relaterat innehåll
Krishantering – så klarar du en mediestorm
Att misslyckas med förberedelserna är att förbereda ett misslyckande.
- På distans 3 juni
Fråga krisexperterna
Krisarbete börjar sällan när löpsedlarna redan är skrivna. Ofta handlar det om att upptäcka risker i tid och agera innan problemen växer. Som medlem kan du nu ställa dina frågor om krishantering, riskbedömning och kommunikation i känsliga situationer direkt till våra krisexperter – helt kostnadsfritt.
Upptäck, förstå och möt informationspåverkan
Är du rustad för att skydda ert varumärke och förtroende mot desinformation och manipulation? Detta är en kurs med fokus på omvärldsbevakning och verifiering av information.
- På distans 27 maj
