I Sverige finns det idag 18 universitet, 12 högskolor och fem konstnärliga högskolor. Antalet studenter har fördubblats från mitten av 1990-talet och flera högskolor har blivit universitet. Ungefär en fjärdedel av alla statligt anställda arbetar idag inom universitet och högskola. En logisk följd är att också storleken på lärosätenas kommunikationsavdelningar och andelen kommunikatörer har expanderat. Strategisk kommunikation är ett viktigt medel för att konkurrera om studenter, inte minst internationella sådana, och forskning. Men strategisk kommunikation har också en viktig roll att spela för lärosätenas samverkan med det omgivande samhället, till exempel i form av forskningskommunikation. Liksom i alla andra organisationer i vår tid så finns dessutom ett ökande behov av intern kommunikation som både bidrar till mjuka (identitet och kultur) och hårda värden (effektiva informationssystem). Lärosäten, i alla fall de flesta, är också ganska löst kopplade organisationer med svag styrning vilket innebär att strategisk kommunikation bör vara ett viktigt styrmedel för dess ledningar. Men i praktiken har kommunikatörer som grupp en ganska utsatt situation på våra lärosäten där en hel del forskare och lärare tenderar att se ner på all form av administration och verksamhetsstöd.
För att få en bild av utvecklingen för kommunikatörerna inom akademin så har Lerøy Sataøen och Lövgren undersökt 203 platsannonser på tre svenska lärosäten (Örebro, Umeå och SLU) från 1999 till 2022. Deras analys visar på betydande förändringar av förväntningar och roller. För det första så visar studien att förväntningarna på kommunikatörerna på lärosätena har exploderat – i början av 2000-talet förväntades kommunikatörer stödja och assistera, idag förväntas kommunikatörer ta strategiskt ansvar samtidigt som de ska ha ett stort antal specialkompetenser plus en dynamisk personlighet. Forskarna konstaterar att det framför allt är volymen på förväntningar som ökat. Studien visar för det andra att trots den ökade betoningen av strategisk förmåga och analytiska uppgifter, så är det fortfarande de taktiska eller operativa uppgifterna som dominerar. Betydelsen av hantverket består, vilket bekräftas i andra internationella undersökningar. Forskarna ser också tecken på att kommunikation som praktik blir alltmer integrerad med närliggande områden såsom marknadskommunikation. Detta är en trend som funnits länge och haft genomslag i många andra sektorer och som troligen kommer att öka i omfattning – när kommunikationsfunktionerna börjat fokusera värdeskapande i stället för just funktioner eller processer.
Avslutningsvis så visar platsannonserna att kommunikatörerna används som projektionsyta för nya trender. Möjligen hänger detta samman med att kommunikatörerna själva ofta har ett stort intresse för nya trender i samhälle, organisationer och teknologi. Arbetsgivarna förväntar sig i alla fall uppenbart också att kommunikatörer ska ha koll på det senaste.
Lerøy Sataøen, H. & Lövgren, D. (2024). Support and core? The changing roles of communication professionals in higher education institutions, Public Relations Review, Volume 50, Issue 5
