I juni i år lanserades Inkluderande språkguide; ett praktiskt verktyg som ska göra det enklare att uttrycka sig inkluderande och respektfullt. Bakom guiden står mångfaldsnätverket All of Us i samarbete med Sveriges Kommunikatörer. Guiden tar sig an ord och begrepp som ofta väcker frågor, diskussion eller osäkerhet och kanske även tystnad.
– Vi på All of Us har föreläst och drivit frågan om mångfald i nästan tio år. Ganska tidigt insåg vi att det fanns ett språkligt problem i svenskan. I de hundratals föreläsningar vi har hållit har samma fråga ständigt återkommit: "Vad får man säga?", berättar Roshanak Fatahian.
Med den nya språkguiden vill Roshanak bidra till att bryta osäkerheten och ge vägledning i hur vi kan kommunicera mer inkluderande. Guiden innehåller en ordlista med konkreta och uppdaterade rekommendationer kring begrepp som “rasifierad”, “svart”, “ickebinär” och “funktionsnedsättning”.
Rädslan att säga fel gör att samtal tystnar
Problematiken med okunskap eller ointresse för vilka ord och begrepp som är inkluderande är tydlig. När vi inte vet vilka ord vi ska använda väljer vi ofta att inte säga något alls, och när vi undviker att prata om det som är svårt sker heller ingen utveckling.
– Det här märks både i vardagen vid middagsbordet, på jobbet, i samtal med barn och i mer avgörande sammanhang, som inom vården eller i skolan. Språket sätter ramar för hur vi ser på varandra och på oss själva. Normerna formas överallt. Det vi skämtar om, det vi tystnar inför och det vi vågar benämna. Allt det sätter tonen för hur samhället ser ut, säger Roshanak.
Här har kommunikatörer ett särskilt ansvar, menar Roshanak.
– Att använda ett inkluderande språk är inte ett tillval. Det är en grundförutsättning för att kommunikation ska fungera i ett mångfacetterat samhälle. Vi behöver ha modet att utmana gamla normer och ödmjukheten att lära oss nytt. Det är i språket vi antingen återskapar strukturer, eller förändrar dem. Därför måste vi se till att språket vi använder speglar samhället som det faktiskt ser ut.
Så bemöter du kritikerna
Roshanak möter ibland människor som känner sig obekväma med nya ord och begrepp, och som upplever att ”man inte får säga någonting längre”. Men för henne är det en fråga om respekt, inte regler.
– Jag förstår att det kan kännas ovant eller utmanande när språket förändras. Om du hamnar i en sådan diskussion, var tydlig med att det inte handlar om att man inte får säga saker. Det handlar om att visa respekt och om att fler ska känna sig inkluderade, trygga och välkomna i samtalet, säger Roshanak.
Förhoppningen är att den nya guiden ska bidra till modigare samtal och en större språklig medvetenhet – inte bara bland kommunikatörer, utan i samhället i stort.
– Jag hoppas att fler ska våga prata och ställa frågor, utan att vara rädda för att göra fel. Vi vill flytta fokus från skam och osäkerhet till kunskap och dialog. Språket förändras inte av sig självt. Det förändras när vi använder det tillsammans, avslutar Roshanak.
5 tips för mer inkluderande kommunikation
1. Lyssna före du formulerar. Vad säger andra om sig själva? Fråga, lyssna och anpassa ditt språk därefter.
2. Var nyfiken, inte rädd. Osäker på ett ord? Fråga eller slå upp. Rädslan för att göra fel får inte bli ett hinder.
3. Välj begrepp med omsorg. Undvik ord med historisk belastning eller som förstärker stereotyper.
4. Använd språkguiden, men även ditt omdöme. Guiden är ett verktyg, inte en regelbok. Människan kommer alltid först.
5. Språket är ett ansvar. Som kommunikatör är du normbärare. Dina ord spelar roll, varje gång.
