– Det saknas superstjärnor.
Rolf van den Brink funderar över vilka kommunikatörer som är kända utanför den egna branschen. Om tusen svenskar fick frågan om vem som är Sveriges mest kända person inom PR tror han att några skulle kunna ge ett namn. Men om frågan i stället gällde Sveriges mest kända kommunikatör skulle få kunna svara.
För honom handlar synligheten om förebilder. Personer som andra kan se, känna igen och inspireras av. Men han ser också dilemmat: kommunikatörens uppdrag är ofta att lyfta någon annan.
Arbetet handlar om hantverket, om att stärka/förflytta företag, organisationer och varumärken. Kommunikatörerna bakom framgångarna förblir däremot ofta osynliga.
Hur skapar man då utrymme för fler synliga kommunikatörer? Rolf har inget färdigt recept. Men han skulle vilja se att fler organisationer arbetar för att lyfta fram kommunikatörer och skapa förutsättningar för fler att bli superstjärnor. Och därmed höja statuset för yrket.
Hantverket finns och har utvecklats
Rolf har bevakat kommunikationsbranschen sedan 1997. Han har länge fascinerats av hur människor kommunicerar med varandra och hur stor skillnad sättet att kommunicera kan göra. Kopplingen till det mänskliga psyket intresserar honom. Likaså kombinationen av vetenskap, forskning och tunga siffror i ett arbete som också kräver kreativitet.
Men framför allt återkommer han till människorna.
– Det finns en massa människor inom kommunikation som brinner för vad de gör. De är både analytiska och kreativa, kul att prata med och ha kontakt med.
Under åren har han också märkt en förändring i kommunikationen som når honom som journalist. Budskapen har blivit rakare och mer precisa. Tidigare upplevde han oftare att avsändaren dröjde med att komma till saken.
Han beskriver det som en sorts ”kommunikationssvenska”, där man tassade runt budskapet. En möjlig förklaring, menar han, är omsorgen om språket och viljan att hitta de rätta formuleringarna.
Ur journalistens perspektiv är behovet ett annat: läsaren vill förstå vad saken gäller så fort som möjligt. Där tycker han att utvecklingen har gått framåt. Kommunikationen har blivit mer professionell och rakare, med bättre förutsättningar att få effekt.
Våga möta reaktionerna
Samtidigt skulle Rolf vilja se kommunikatörer vara mer proaktiva och mindre rädda för att det ska uppstå diskussion eller sägas något negativt om dem.
Han jämför med politiker han möter i arbetet. Hans erfarenhet är att de ofta har större beredskap för att få kritik. En smäll hit eller dit får man ta, resonerar han. Något av den inställningen skulle han vilja se även bland kommunikatörer.
– Inte vara så ängslig.
Han använder också ordet ”aggressiv” när han beskriver den mer aktiva kommunikation han efterlyser. Att gå ut, driva kommunikationen och acceptera att det ibland blir reaktioner.
I hans resonemang ryms både uppskattning och en uppmaning: han ser ett hantverk som har utvecklats och människor som kan mycket. Nu vill han se fler av dem ta plats.
Fortfarande på jakt efter berättelser
– Jag vill berätta en story. Jag jagar stories hela tiden.
I Veckans Brief vill Rolf ge läsarna praktikfall, forskning och undersökningar som de kan använda i sitt arbete. Människorna har också en självklar plats: vilka som gör vad och hur de relaterar till varandra. När en kommunikationsavdelning med tre personer anställer en fjärde är det en stor investering, påpekar han. Vem personen är och hur samarbetet fungerar spelar roll.
Läsningen ska samtidigt vara underhållande. Ibland bjuder han också på ”lite migrän”, som han uttrycker det om bevakningen av teknik och digitala verktyg. Vissa ämnen är krävande att sätta sig in i, men för viktiga för att välja bort.
Framöver vill han undersöka hur medierna agerade under valrörelsen och fortsätta bevaka desinformation. En annan fråga han vill fördjupa sig i är vad som händer när fler kan bygga upp en professionell kommunikationsavdelning med hjälp av AI-agenter.
– När alla kan sätta upp en proffsig kommunikationsavdelning med hjälp av ett gäng agenter, vad händer då?