CSRD: Ett paradigmskifte för näringslivet och kommunikationsbranschen

Varför kommer CSRD?

CSRD (Corporate Sustainability Reporting Directive) är EUs nya hållbarhetsdirektiv som syftar till att öka företagens transparens och ansvarstagande inom hållbarhet. Detta är en del av en större global ambition att uppfylla Agenda 2030, Parisavtalet och att äntligen till fullo respektera FNs vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter.

Hittills har hållbarhetsarbete inom näringslivet till stor del drivits av frivilliga initiativ och används mer som en reklambroschyr än som rapportering. CSRD representerar en övergång från soft law till hard law, vilket innebär att hållbarhetskrav nu blir juridiskt bindande. Detta gör att hållbarhetsarbetet går in i ekonomisk lagstiftning och att företagens styrelser blir ytterst ansvariga för att säkerställa att rapporteringen följer direktivet.

CSRD är ett svar på att tidigare hållbarhetsrapporter ofta saknade standardisering och granskning. Företagen kunde välja vilka delar av företaget de ville lyfta fram, vilket ofta resulterade i polerade berättelser snarare än en transparent och objektiv bild av deras hållbarhetspåverkan. EUs mål är nu att harmonisera rapporteringen och skapa en robust grund för att fatta välgrundade beslut på både marknader och i samhällen och härifrån skapa förändring.

Ett stort skifte för näringslivet

CSRD innebär att företag som når 2 av 3 kriterier; fler än 250 anställda, en omsättning över 40 miljoner euro eller balansomslutning på mer än 25 miljoner euro måste rapportera hur de arbetar med hållbarhet enligt ESRS (European Sustainability Reporting Standards). Detta är en ny standard som säkerställer att hållbarhetsdata rapporteras på ett systematiskt sätt och granskas av revisorer, på samma sätt som finansiell information.

Det stora skiftet innebär att:

1. Hållbarhetsrapporter blir bindande dokument: Rapporterna måste innehålla mätbara mål, nyckeltal och risker, inklusive Scope 1, 2 och 3-utsläpp, och revisorer ska verifiera dessa data.
2. Transparens blir central: Företagen ska nu redogöra för påverkan, risker och möjligheter längs hela värdekedjan. Detta inkluderar att visa hur företaget bidrar till eller påverkar miljö, sociala aspekter och att mänskliga rättigheter respekteras även i leverantörskedjan.
3. Styrelsen får ett ökat ansvar: CSRD stärker styrelsens roll i hållbarhetsarbetet. Ledningen måste säkerställa att rapporteringen uppfyller kraven, och styrelseledamöterna är ytterst ansvariga.

Företagen kan inte längre publicera "reklambroschyrer" med bilder på vindkraftverk i motljus. Nu krävs rapporter med hårda fakta och siffror som kan granskas av externa parter, vilket höjer trovärdigheten men också pressen på företagen.

Omnibusförslaget – vad händer nu?

EU-kommissionens lade den 26 februari 2025 fram ett förenklingspaket, till olika hållbarhetsdirektiv bland annat CSRD, CSDDD & CBAM, som kallas Omnibus I. Bland annat föreslår EU-kommissionen minska antalet företag som omfattas av hållbarhetsrapporteringskraven, lätta på vissa administrativa bördor samt att skjuta på CSRD i två år för vissa företag. CSRD för stora företag ligger fast och dessa ska rapportera varje år.  För att Omnibus I ska godkännas krävs det att EU-parlamentet, EU-kommissionen och Europeiska rådet är överens innan det kan bli svensk lag. Mer information väntas 31 oktober 2025. Till dess gäller CSRD som planerat i alla medlemsländer.

Hur påverkar detta kommunikationsbranschen?

CSRD innebär en revolution även för kommunikatörer. Från att ha varit en avdelning som ofta instruerats att försköna företagets hållbarhetsarbete, måste kommunikationen nu spegla en ny nivå av autenticitet, fakta och transparens. 

Till sammanhanget hör att även ett annat förslag som heter Green Claims-direktivet är på gång från EU. Det syftar till att stoppa vilseledande miljöpåståenden, så kallad greenwashing. Företag som marknadsför sina produkter som "gröna" eller "hållbara" måste kunna bevisa det med tydliga, vetenskapliga data. Direktivet ställer krav på transparens, verifiering och jämförbarhet av miljöpåståenden, så att konsumenter kan lita på att "klimatsmart" verkligen betyder något. Förslaget förväntas antas i EU de närmsta året och därefter bli svensk lag.

Utmaningar för kommunikatörer:

1. Data och teknisk förståelse: Kommunikatörer behöver nu förstå och översätta tekniska hållbarhetsdata till en begriplig och tilltalande berättelse för olika målgrupper.
2. Intern samordning: Kommunikationsteamet måste samarbeta med hållbarhets- och ekonomiavdelningar för att säkerställa att rapporterna är konsekventa och följer ESRS.
3. Förväntan på transparens: Narrativet måste vara transparent och trovärdigt.

Möjligheter för kommunikatörer:

1. Strategisk rådgivning: Kommunikatörer får en större strategisk roll i att forma hur företag positionerar sig i hållbarhetsfrågor.
2. Ny kompetens: Möjlighet att lära sig nya verktyg och metoder för datadriven kommunikation.

Bygga förtroende: Genom att kommunicera transparent kan företag stärka sitt förtroende hos kunder, investerare och andra intressenter.

Slutsats: Ett paradigmskifte för alla

CSRD är inte bara en administrativ förändring; det är en djupgående förändring av hur företag arbetar och kommunicerar kring hållbarhet. För kommunikatörer innebär detta ett tillfälle att ta en central roll i företagets strategiska arbete och visa att kommunikation kan vara en kraft för att bygga hållbara och konkurrenskraftiga företag.

När vi går från fluffiga slogans till faktabaserad transparens är det kommunikatörens uppgift att få fakta att leva – att skapa berättelser som inte bara uppfyller lagens krav, utan också inspirerar och engagerar.