När 00-talet går mot sitt slut är det dags att blicka framåt. Ett antal spaningar ger oss en glimt av framtiden för kommunikationsbranschen.
Nittiotalisterna börjar komma ut i arbetslivet. För dem är det karriären som gäller. Hög lön, hög status och hög utbildning är viktigt, visar spaningar från både Kairos Future och SOM-institutet. Nittiotalisten är också mån om att inte missa något – alla möjligheter som finns, både i yrket och privat, ska utnyttjas och maximeras.
Massmedierna förlorar till sist sin betydelse som ensam kunskapsförmedlare – vare sig kommunikatörer eller konsumenter är numera beroende av traditionell media. Medieformen kommer att finnas kvar, och flera initiativ, som SR:s Framtidsutredning, tyder på att den kommer att utvecklas, men monopolet på nyheter och fakta är borta.
Geopositionering och augumented reality – förstärkt verklighet – kommer starkt på tekniksidan. Även om tekniken funnits i några år är det nu den slår igenom. Den intresserade målgruppen vill förstärka sin fysiska upplevelse med digital interaktion, i realtid.
Sammansmältningen av discipliner i branschen fortsätter. Kommunikationsavdelningar slås ihop med IT och HR, en kommunikationsdirektör har också ansvar för marknadsavdelningen. Intressenter är inte längre uppdelade i prydliga fack utan gränserna blir allt mer flytande, vilket ställer större krav på brett kunnande och/eller gott samarbete mellan discipliner. Beteendevetenskap är en allt mer efterfrågad kompetens.
Reklamverksamhet får utstå allt mer spott och spe. PR tar budgetandelar från traditionell marknadskommunikation (Informationsindex 2009), reklammakare har lågt förtroende hos svenska folket (Gfk:s Trust Index) och hälften av riksdagsledamöterna vill begränsa reklamens mängd och uttryck enligt en undersökning från Dagens Media. Ordet ”reklam” försvinner ur beskrivningen för Cannes Lions.
Transparens har blivit ett sätt att leva. Ett nytt politiskt landskap har påverkat det politiska samtalet; nu talar man gärna om vem man röstar på och diskuterar sjukförsäkringslagen, också en följd av det allt mer publicistiska samhället.
Kommunikatörsyrket och framförallt formerna för det diskuteras mer och mer utanför branschen. Fler och fler länder inför eller håller på att införa register för lobbyister, och röster för detta höjs från tid till annan även i Sverige. Bevakningen av skandaler och kriser innefattar ofta en expert från kommunikationsbranschen som ger sin syn på den mediala hanteringen av en organisations kris. Regeringen har fått sin första statssekreterare med ansvar för kommunikation vilket ytterligare lyfter kommunikationsbranschens frågor utanför den innersta kretsen.
Realtidsregi blir en förutsättning för framgång. Visioner och strategier måste sitta i ryggmärgen så till den milda grad att organisationen kan interagera med sina intressenter på ett ögonblick. Och det är äkta engagemang som belönas – falskt engagemang straffas hårt och omedelbart.
Välkommen till 10-talet!
Illustration: Elin Karlsson